Dag 40
Sista dagen på disabled. Jag frågade nunnan, den huvudansvarige om jag fick tillåtelse att ta bilder. Och ja det fick jag.
Här är jag med en liten flicka med down syndrom.
Henne fastnade jag för lite extra.
Och här sitter jag med en annan flicka, hon vill ha mycket närhet och sitta i knät hela tiden. Hon hade spänningar i kroppen och behövde någon som höll fast henne ibland. Fick kontakt med henne idag för första gången, efter det ville hon vara med mig hela tiden.
Söt pojke. Duktig i "skolan". Satt med honom idag på lektionen och märkte att han hade begåvning. Bara för de ser annorlunda ut betyder det inte att de inte förstår något.
Kvinnan till höger var gullig, hon pekade ofta på sina armband och var så stolt över dom. Och sen ville hon alltid visa sina målade naglar.
Superglad kvinna till höger. Gillade hålla i handen. Hon kunde prata lite engelska. Av henne blev man alltid på bra humör av. Hennes leende var så härligt.
Allutrymmet. Här satt de flesta.
Överlag har detta gett mig väldigt mycket. Från början var jag rädd och osäker. Ville därifrån, visste inte hur jag skulle bemöta alla dessa människor med de olika syndromen. Men efter ett tag kunde jag smälta allt, lära känna dem och se helheten.
Miljön, människorna, språket, allt är så främmande.
Tänk er att komma där helt ny. Det är skrämmande.
Men jag är stolt att jag gjort detta.
Ibland måste man bara kämpa och ta sig igenom det som är jobbigt.
Alla vill bara ha kärlek och bli sedda och accepterade för dem de är.
Vi volontärer gör ett enormt viktigt jobb för dem!!
