Dag 42
Just nu sitter jag på stranden här i Ambalangoda och kollar ut över de stora vågorna som Indiska Oceanen sänder ut. Funderar, för 12 år sedan var det en stor tsumani här. En tsunami som dödade så många människor. 12 år har redan gått.
Det är så fint och vackert nu.
Förövrigt så känns allt skönt & bra. Har träffat lite svenskar / norskar, bytt några ord med dem. De hade precis gjort klart sin vecka här.
Deras beskrivning på stället var i stort sett bara avkoppling. Stranden ligger knappt 50 meter från vårt rum.
Stan ligger precis intill på andra sidan, max 5 minuter att gå. Centralt och bra.
Projekten man håller på med, antingen "Beachweek", "Pre School teach" "Teaching munks" eller "Turtleproject." är väldigt chill. Alla program slutar redan klockan 12 förutom Turtleeproject som slutar 15:30. Men sen har man hela dagarna till avkoppling.
Är så glad att jag valde att komma hit redan nu.
Såhär ser huset ut vi bor i.
Fräscht o fint. God frukost fick vi med.
Nu ska jag bara pyssla om mig själv, duscha, läsa bok & lyssna på musik ute på balkongen med denna utsikt.
Imorgon börjar turtle project. Får se om det blir några bra bilder då på sköldpaddorna!!
Här är lite bilder från den 7 timmars långa tågresan förresten, unika bilder. Man får se samhället, fattigdomen ur en annan synvinkel.
Det är små små hus, de ser helt förfallna ut.
Kan tänka mig att stora familjer trängs inne i den lilla ytan.
Men naturen är ändå underbar.
Sötaste barnet tittade ut framför mig:
Arbetande män på järnvägsspåret
Ett mötande tåg fullt med passagerare. Alla tåg är alltid fullsatta.
